Hem Projekt Bilder Länkar

Ester : Projekt : Renovering av maxiranden Renovering av maxiranden Det som sänkte intrycket av Ester mest då vi köpte henne var utan tvekan området mellan däcket och friborden, av vissa kallat maxiranden. Från början tillverkade man maxibåtarna med blå gelcoat längs randen och de fick på så sätt sitt karaktäristiska, lite övertunga utseende. Problemet med maxiranden, förutom det rent estetiska, var att den blå gelcoaten efter några år började blekna. Den blev så småningom ljusblå eller väldigt flammig. Lösningen har varit att måla över den (tidigare) blå gelcoaten med valfri färg. I Esters fall har tidigare ägare i omgångar gjort tappra försök att få maxiranden att se röd ut. Två olika röda nyanser har använts i olika fält varav den ena på sina ställen blekts till en obestämbar mörkrosa ton. Appliceringen har skett med pensel och röd färg har hamnat på gummilisten, fönstren och lite varstans. Jag bestämde mig för att gå grundligt till väga den här gången och göra ett så bra jobb som möjligt för att Ester skulle få ett värdigare yttre. För att få någon ordning på situationen skulle alla beslag, gummilisten och fönstren monteras bort under det att randen målades om. På den här sidan försöker jag beskriva i text och bild hur det hela gick till. Kanske kan det fungera som inspiration för andra som går i liknande tankar.   Nedmontering Innan Innan arbetet kunde sätta igång på allvar skulle en hel del detaljer längs däcksidan monteras ner. Även gummilisten måste avlägsnas för att göra det möjligt att komma åt ordentligt. Gummilisten på Ester var av en hopsvetsad typ som inte har någon ände. Den måste alltså krängas av på något sätt och det skulle visa sig vara lite bökigt. Jag kom fram till en lösning som framgår av bilden till höger. Att listen var i dåligt skick viste vi redan innan. Det fanns planer på att vända den så att undersidan, som var i bättre skick, hamnade uppåt. Då den krängdes av sprack den dock på flera ställen och det stod klart att en ny måste inköpas. Pulpit, pushpit, hajfenor, knapar och mantågsstöttor monterades också ner utan större problem. Slutligen avlägsnade vi också fönstren. Tanken var att göra dem rena från gammal tätningsmassa och färg och montera tillbaka dem igen. När det stod klart hur lyckad resten av renoveringen blev bestämde vi oss dock för att lägga ut de extra tusenlapparna på nya fönster, något som vi inte ångrar. Förutom intrycket utifrån insåg vi också hur dålig sikten hade varit genom de gamla rutorna. De nya fungerar inte bara som ljusinsläpp utan det går nu att njuta av utsikten utan att störas av repor och krackeleringar. Mer om monteringen av de nya fönstren längre ner på sidan... Grundarbetet Nu var det äntligen dags att börja slipa bort den röda färgen. Eftersom DTÄ (De Tidigare Ägarna, dem man skyller alla problem på) valt att måla randen med pensel och vanlig lackfärg fick jag börja med att slipa bort alla gamla penseldrag med slipmaskin och det grövsta sandpappret. Målet var inte att slipa bort all gammal färg utan bara att få en helt jämn yta att måla på. Vi hade hört oss för med olika färgexperter och det skulle inte vara några problem att måla med tvåkomponentsfärg på gammal lackfärg så länge som ytan var ren och fettfri. (Klicka på bilden till höger så förstår ni säkert att det kliade i fingrarna.) Efter att den plana ytan och kanten ner mot gummilisten slipats återstod att ta itu med skarven mot däckskanten. Här slipades den röda färgen bort med vattenslippapper för att vara så skonsam som möjligt mot den vita gelcoaten. När all slipning var avklarad tvättades alla ytor noga och torkades slutligen av med klibbduk för att förbereda för den stundande målningen. Målning, slipning och polering Ester är av årgång -76 och har därmed den något grå gelcoatfärgen som alla gamla Maxibåtar har. (Vi föredrar att kalla den exklusivbeige.) Målet med renoveringen var att få maxiranden att helt smälta samman med resten av däcket så vi behövde en tvåkomponentsfärg av exakt rätt färgton. Glädjande nog fick vi reda på att International har en färg för just vårt ändamål i exakt rätt färgton och som kan appliceras med pensel. Den heter "International Perfection 709" med beteckningen "Gelcoatgrå 804". Mindre glädjande var att den inte tillverkas längre och antagligen inte skulle gå att få tag på. Enda chansen var om den fanns i lager hos någon återförsäljare vilket inte verkade vidare troligt. Efter att ha ringt runt till över 15 färgaffärer i Göteborgsområdet fick vi dock napp hos en liten affär som hade två burkar kvar. Vi fick dem dessutom till rabatterat pris eftersom de stått och dammat så länge... Eftersom vi nu bara hade två burkar av den rätta färgen och det skulle behövas ett antal strykningar för att täcka helt köpte vi också en burk med beteckningen 808 som är den modernare, (mindre exklusiva) vitare färgtonen och använde den för att grunda med. Eftersom fönster, gummilist och alla beslag avlägsnats var det "bara" avgränsningen upp mot däcket som behövde maskeras. Som vanligt får man bäst resultat med riktig maskeringstejp av plast som man avlägsnar efter varje strykning innan färgen börjat härda.  På bilden till höger är däcksidan målad med första lagret 808-färg. På grund av en oturlig regnskur blev grundmålningen lite skadad så ytan fick slipas rätt så rejält för att bli jämn inför nästa lager. När jag slipade ytan insåg jag att penseldragen försvann nästan helt och att ytan blev nästan lika jämn som gelcoaten på däcket. Eftersom jag använt vattenslip var den förstås mycket mattare så jag provade att rubba ett område med Autosol och resultatet blev fantastiskt blankt. Ytan blev nästan oskiljbar från gelcoaten sånär som på den allt för vita färgtonen. Jag bestämde mig för att måla två lager till med 804-färgen och sedan slipa bort penseldragen och rubba upp ytan längs hela sidan. På de här två bilderna kan man se skillnaden före och efter det att penseldragen slipats bort och ytan rubbats upp. (Klicka på bilderna så syns skillnaden tydligare.) Övergången mot däcket krävde lite extra arbete för att bli bra. Området runt fönsteröppningarna kunde jag å andra sidan slarva med lite då de ju skulle täckas av fönstren. Efter ungefär fyra veckors maskering, målning, slipning och polering (arbetet skedde på kvällar och helger) hade Ester slutligen blivit en helbeige Maxi 95:a. Nu återstod bara att montera nya fönster, gummilist och alla beslag... Tätning av däcket I samband med renoveringen passade vi på att åtgärda läckagen genom däcket som varit ett annat stort problem. I och med att fönstren och alla beslag längs kanten monterades om gick tätningen av bara farten. För att komma åt beslagen från undersidan måste takskivorna monteras ner och genom att studera undersidan på dem kan man få värdefulla ledtrådar om var däcket läcker och vilken väg vattnet har tagit. I Esters fall har läckage skett via hajfenorna, en däckskontakt vid mastfoten, fönstren, styrbords vantinfattning och häckstagsbeslagen. Rena schweizerosten alltså! De värsta bovarna i dramat har utan tvekan varit hajfenorna. På grund av läckaget där har bland annat toaskåpet blivit totalförstört. Läckaget i akterruffen, som gjort att det alltid varit fuktigt under dynorna, kom uteslutande från häckstagsbeslagen. Dessa beslag, som är monterade genom pulpitens fästen, var väldigt illa åtgångna och böjda. Vi beslutade oss för att försöka få tag på nya och fick napp hos Nimbus som hade ETT par kvar. Det framgick inte om de skulle få in fler eller om de fortfarande tillverkas. På bilden till vänster ligger de nya beslagen bredvid de gamla böjda. När det var dags att skruva tillbaka alla beslag igen valde vi att använda gummimatta mellan beslagen och däcket. Gummimattan ruggades upp med en scotchsvamp och limmades på undersidan av beslagen med kontaktlim. Därpå gick det lätt att skära med en skalpell längs kanten för att få en perfekt passform. Genom att göra hålen för skruvarna något för små fungerar mattan som en tättslutande gummipackning men för att vara på den säkra sidan användes även Sikaflex i skruvhålen. Förutom tätningseffekten gör också den svarta gummiranden ett rätt så trevligt visuellt intryck mot den (numera) vita däcksidan. Vi fick oss en obehaglig överraskning när vi började kränga av gummilisten på babordssidan vid sittbrunnen. Sammanfogningen mellan däck och skrov under gummilisten hade släppt och en ca 5 mm bred öppning gapade mot oss. Man fick en känsla av att båten höll på att ramla isär. Lite lugnare blev vi när resten av listen togs bort och det visade sig att glipan bara hade uppstått just där vi först upptäckte den. Det hela åtgärdades genom att borra ca 15 hål med jämna mellanrum längs glipan. Hålen försänktes på undersidan så att 8 mm syrafasta skruv med försänkta huvuden passade precis. På ovansidan fick muttern plats tack vare de försänkningar som löper längs kanten med jämna mellanrum. Innan skruvarna drogs åt sprutade vi in rikligt med Sikaflex i glipan. Även skruvhålen tätades med Sikaflex. Kort sagt, hela tätningen skedde i ett landskap av Sikaflex. Montering av gummilisten Gummilisten köptes och levererades av Maxi95-entusiasten Thomas Heden. Efter ett tips från Thomas beslutade vi oss för att spara några hundralappar genom att köpa en list som egentligen är avsedd för en Maxi 87:a och sedan töja ut den ordentligt. Detta visade sig fungera, även om det gjorde hela monteringsövningen lite extra pirrig. Till att börja med lånade vi ihop ett tomt oljefat och en gasolbrännare så att vi kunde värma upp listen till 80 grader. Den sattes sedan på plats genom att först mäta ut mitten och fästa den över kanten i fören. Listen spändes sedan längs skrovsidorna av två man i sittbrunnen som tog hjälp av de aktre vinscharna. Två man arbetade sig sedan bakåt på varsin sida genom att kränga på listen över kanten. Vid hörnen i aktern krävdes lite extra krängande och värmande med en värmepistol. Största delen av jobbet skedde i kallt ösregn vilket gjorde att listen kallnade fort och försvårade arbetet. Om man fått välja hade varmt väder och gassande sol passat bättre. Skarven placerades i mitten av aktern där liständarna fästes med fyra skruv genom listen in i plastkanten och täcktes med en metallskena. Montering av fönsterrutorna Vi bestämde oss alltså för att Ester skulle få nya fönster. Till skillnad från de gamla fyrdelade kom de nya i åtta delar. Förutom de två till akterruffen utgjordes alltså de stora rutorna av tre delar istället för en. På bilden ligger tre av de nya rutorna, med den vita skyddsplasten kvar, utlagda över en av de gamla. Passformen var helt perfekt. Det enda som krävdes var att borra hål i hörnen. För att borra i plexiglas krävs att man har ett riktigt slött borr. Om man använder ett för skarpt borr finns risk för att borret hugger och att rutan spricker. En liten provborrningsbit levererades med rutsatsen så att man fick en chans att öva först. Eftersom plexiglaset expanderar när det blir varmt är det viktigt att hålen i plexiglaset är större än skruvarnas diameter. På så vis kan glaset "leva" utan att spänningar och sprickbildningar uppstår. Förarbetet är mycket viktigt när man monterar fönstren. Det gäller både rutorna och däcksidorna. När jag borrat hålen i rutorna monterade jag dem tillfälligt och ritade ut konturerna på däcksidan. Jag maskerade längs utsidan av konturerna och målade sedan det kvarvarande utrymmet med svart primer. Primern gör att fästmassan biter tag ordentligt och gör också att däcksidan under fönstret inte syns igenom. När primern var på plats på däcksidan var det dags att förbereda rutan. Jag började med att rugga upp ytan ca 3 centimeter in längs kanten av rutans undersida med en scotchsvamp. Därefter tvättades den ruggade ytan ren med en speciell cleaner och slutligen målades kanten med en färglös primer. För att fästa rutorna mot däcksidorna användes Butylband från 3M. Butylband är en form av tätningsmassa som är formad till långa band. Banden lades ut i dubbla rader, en innanför skruvhålen och en utanför, i stil med bilden. Använder man den här metoden med rätt underarbete behövs egentligen inga skruvar för att hålla rutorna på plats. De är dock praktiska att använda vid monteringen och ser rätt trevliga ut. Efter att fönstren tryckts på plats sitter de som berget och är helt täta men elasticiteten hos Butylbanden tillåter dem ändå att expandera när de blir varma. Med skruvhål som är tillräckligt stora kan de röra sig några millimeter hit och dit utan att spänningar och sprickor uppstår. När rutorna var på plats återstod bara att lägga en sträng Sikaflex runt kanten. Det finns en speciell uv-beständig variant av Sikaflex med beteckningen 295 UV. Man ska absolut inte använda vanlig Sikaflex runt fönstren eller på andra ställen som utsätts för solsken då den torkar och spricker på bara någon säsong. För att få tätningen längs kanten snygg blev det åter igen till att använda maskeringstejp. Jag maskerade längs en linje någon halv centimeter utanför fönsterkanten och lade sedan på massan och strök ut med ett finger som jag hela tiden doppade i vatten. Under hela arbetet jobbade jag med tunna gummihandskar. Det är viktigt att avlägsna maskeringstejpen så fort arbetet är klart. Ett tips är att inte försöka snygga till strängen efter att tejpen är dragen även om det kliar i fingrarna. Om man skulle ha spillt någonstans är det lättare att tvätta eller rubba bort efter att det torkat. Sikaflex är otroligt kladdigt och har en nästan magisk förmåga att sprida sig till ytor där det inte hör hemma. Oömma kläder och väldigt mycket tålamod är att rekommendera. När skruvarna, med sina kragar, slutligen skruvas på plats är det viktigt att även skruvhålen tätas med Sikaflex. Det är dom små, små detaljerna... Nu började Ester se väldigt stilig ut men det återstod ändå några detaljer. Vattenlinjen hade två röda streck i samma nyanser som däcksidan. Dessa målades över genom att vattenlinjen höjdes med 15 centimeter. Hon skulle också få två strajpar på friborden. En liten snobbrand strax ovanför vattenlinjen och en bredare under gummilisten. Strajparna, som vi köpte från Systemtext, levererades på varsin 25 meters rulle vilket passade perfekt. Några meter i reserv är alltid bra att ha för eventuella skador framöver. Appliceringen av strajparna sker genom att man sprutar på en såpalösning på skrovet innan man lägger på strajpen någon meter åt gången. Vi hade på förhand mätt ut avståndet upp till gummilisten så det var inga problem att få den rak. Esters för hade några rätt så fula skador (Antagligen från DTÄ:s längtan att snabbt komma iland) som vi enkelt åtgärdade genom att täcka över dem med en stävskena. Förutom att den döljer skadorna och ser väldigt fin ut skyddar den ju också fören om även de nuvarande ägarna mot förmodan skulle ha lite för bråttom. Skenan specialtillverkades av en god vän och levererades på kvällen före sjösättningsdagen. I och med att den monterades var projektet avslutat! Phu. Klart! Vi är väldigt nöjda med resultatet av vårt lilla uppfrächningsprojekt. Nu återstår bara några hundra andra små och stora projekt att ta itu med. Vad gäller kostnader för fönster, gummilist och andra detaljer framgår det mesta av Garbos utmärkta hemsida. Om du har frågor eller kommentarer kring artikeln så skriv gärna en rad så lovar jag att svara efter bästa förmåga.   /Per Svensson 2003-12-28 PS: Innan vi skyller allt på DTÄ (De Tidigare Ägarna); tänk på att vi alla kommer att tillhöra denna grupp en vacker dag.